Johanna Kallin

På tjugo minuter försvann Det där lilla, det som egentligen inte ens skulle vara där. Nu är det borta. Mitt huvud vet det, men inte resten av mig. Min kropp skriker, mitt hjärta brister och min själ spricker av saknad efter den del av mig som bara skulle vara där. Det där lilla som aldrig kommer komma tillbaka till mig. Till oss. Varken min kropp eller mitt hjärta förstår var det tagit vägen, det där älskade knytet. Det har blivit till en desperat jakt i mitt inre trots att mitt huvud vet vad som hänt. Jag bestämde det själv, vi bestämde det tillsammans. Min kropp fick inte vara med och bestämma.