Johanna Kallin

Idag ska jag alltså få en helkväll med bror. Jag ska hämta honom på skolan om drygt två timmar, sen tänkte jag att vi går o leker lite i lekparken, sen firar vi med våfflor. Det är nämligen hans favoriträtt. Min också för övrigt. Jag älskar min bror. Och han älskar mig. Vi älskar att vara ensamma hemma. Då brukar vi sätta på radion, sjunga och laga mat tillsammans. Eller busa. Eller bara kramas och läsa en bok. "Johanna jag älskar dig!" brukar han säga då, och då svarar jag "och jag älskar dig, så jag nästan dör"

Min kamera har för övrigt varit på lagning i över en månad nu. Jag blir så jävla less. Det enda de ska göra är att byta ut objektivet, som redan är löstagbart. Inget krångel alls egentligen. Jävla fittor.

Jag hoppas verkligen Norge blir av. Så jävla skönt och släppa den här skiten och bara dra iväg och jobba ihjäl sig. Nästan. Tillräckligt ihjäl sig för att vi sen ska kunna åka USA runt. Hoppas hoppas hoppas! Det kommer säkerligen vara en pina att vara där. Men i efterhand.. jag hoppas och längtar! Det gör vi nog allihop. Men mest jag. Jag lovar.

Revbenen har läkt, förövrigt. Åtminstone tillräckligt för att jag ska börja träna igen på måndag. Tills dess, och innan Wille ska hämtas, promenaddags.
Nu ska överflödsjävlakilona bort.
Mitt mål är -7 kg. Men blir jag nöjd på vägen så stoppar jag. Huvudsaken är att jag får strama till fläsket lite och må bättre i mig själv.
Förresten, så har jag världens bästa människor runt omkring mig. Jag har sån jävla tur ibland.
Maciel, du toppar fortfarande alla listor, jag lovar!
Puss och sånt