mardröm
Jag är rädd. Jag är så jävla dörädd. För dig som inte vet, fick jag barnreumatism i knäna vid sju års ålder. När jag var femton, eller om det var kanske sexton, blev jag otroligt nog friskförklarad.
Nu sitter jag här med mitt svullna onda knä och min förstörda arm.... och är bara så jävla rädd. Blodproverna jag tog igår, hon ringde idag... vissa värden, som ska ligga under åtta, ligger för mig på över 50. Och hon är den femte läkaren jag träffar. FYRA läkare har sagt att jag är frisk. En tjugoåring ska inte ligga och gråta av smärtor, tre månader i rad och kallas frisk. Nu har jag fått en remiss upp till reumatologen. Och min mage har aldrig gjort ondare av ångest.
Nu sitter jag här med mitt svullna onda knä och min förstörda arm.... och är bara så jävla rädd. Blodproverna jag tog igår, hon ringde idag... vissa värden, som ska ligga under åtta, ligger för mig på över 50. Och hon är den femte läkaren jag träffar. FYRA läkare har sagt att jag är frisk. En tjugoåring ska inte ligga och gråta av smärtor, tre månader i rad och kallas frisk. Nu har jag fått en remiss upp till reumatologen. Och min mage har aldrig gjort ondare av ångest.
Kommentarer
Trackback