Johanna Kallin

Imorgon har jag mitt första homeparty! Jag ska alltså köra ut mot Bullmark, sen några mil åt vänster till en by utan namn och till tredje huset på vänter sida. Typ. Eller var det första vänster sen tre kilometer och sen svänga höger vid det stora röda huset? Vi får se hur det går. Det är iallafall ett överraskningsparty, så jag ska ringa värdinnans make Tord när jag passerat Bullmark, sen ska han leda in mig i garaget där jag ska få plocka upp mina grejer i lugn och ro. Jag vet inte hur jag ska presentera mig riktigt. Hej, jag heter Johanna och jag kommer från himmelriket - det låter så... religiöst? Sen låter jag ganska självgod också. Haha. Hursomhelst så beställde jag några nya produkter till min demoväska och jag blev så jävla glad när jag såg att produkterna går att hämta ut på ok/q8 redan idag! Perfekt inför imorgon!
Jag längtar, det känns faktiskt skitkul.

På tal om något helt annat så opereras Joel idag, han ska ta bort sina halsmandlar. Han sitter just nu i nattlinne på sjukhuset och väntar på dropp.

Tur att jag alltid har gillat män i klänning - annars hade detta varit en total erotikdödare.

Lev väl!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article4535437.ab

Jag finner inga ord. Jag känner bara äckel

Imorse när jag gjorde microgröt så sprack tallriken när jag tog ut den och microgröten (alla som någongång gjort micromat vet att den kommer upp i temperaturer som spisen kan drömma om) vällde ut över mina händer. Så förutom att torka gröt över hela köket har jag även kramat snöbollar med mina frätande, såriga händer hela vägen till jobbet. Nu sitter jag med händerna i isvattenbunkar och kan skriva i ca 6,5 sekunder innan händerna måste ner igen. Mina fingrar är röda tjocka korvar och det gör ASONT!!!
good morning

Äntligen fredag! Jag sitter på jobbet. Samma sak, dag ut, dag in. Jag har ju iallafall anmält mig på komvux och väntar på att de ska höra av sig... då läses betygen upp och sen ska jag ansöka till lärarutbildningen :) Det är så skönt att det känns så rätt. Så jävla rätt!
Idag har vi jobbfest, så vi slutar redan klockan 15! Då ska vi gå till megazone och köra fångarna på fortet där. Sen ska vi tillbaka till kontoret och dricka oss jättefulla och leka lekar. Senare ska övriga jobbkamrater ut, jag ska hem till Joel :)

Förresten har jag fått min första riktiga partybokning nu! Nästa lördag, kvinnor i sina bästa år. Utanför Sävar. Det ska bli roligt!

Jag mår bra, och jag är lycklig. Det spritter i hela kroppen. Jag har ett mål - äntligen!

"En del av de som drabbas av RA utvecklar aldrig någon riktig RA, utan kommer i bästa fall undan med ett par turer av ledinflammation men det vanligaste är ändå att reumatismen blir kronisk. En mycket stor risk med RA är att lederna förstörs och att det uppstår felställningar och smärttillstånd i muskler som kan ge större handikapp och förkortad livslängd. En annan risk är att inflammationen sprider sig till inre organ och blod"

You gotta love it.

Jag är rädd. Riktigt jävla rädd

Idag klockan 18.30 så ska jag, Wille och hans bästis Erik gå på bio och se Bolt. I 3D!!!! hur coolt är inte det? Jag tror jag längtar mer än kidsen. Och de längtar ska jag säga dig. Wille har studsat och trippat på tårna i flera dagar samtidigt som han kniper ihop händerna (säkert längre än så men han har varit i piteå så det är svårt att säga).
Och mina tår, de har nog knappt träffat marken sen förra veckan då jag bokade biljetterna.
Det ska bli kul!
Jag älskar att ha dessa ungar som utmärkta ursäkter för allting
Puss

update: Det var skönt att kissa. Jag tror att jag just gick ner omkring 3,5 kilo.

Alltså, gårdagen och idag har varit de segaste på länge. Nu börjar det verkligen, verkligen kännas hur enformigt detta jobb är. Motivationen ökar inte direkt av att jag gör det i stort sett gratis. 3000 kr i månaden för ett 8-17 jobb. Snälla, kan dessa tre månader snart vara slut?

Jag längtar till imorgon. Då ska jag och min bästa lillebror åka och se Bolt 3D. Jag längtar nog mer än honom, haha.

Mitt huvud är helt tomt. Varken tankar eller spekulationer. Detta jobb dödar min fantasi. Vi ses i Nangijala. Jag måste verkligen kissa nu

Idag har jag varit hos en studievägledare. Han var typ enochtio lång och ca elva och ett halvt år gammal. Jag gick ut lika vilsen som jag kom in. MEN-jag lärde mig att högskoleprovet inte är något måste. Bra att veta. Jag fick också lära mig att jag bör söka till lärarutbildningen allra senast till vårterminen 2010 eftersom jag bara har samlat betygsdokument. Med andra ord, eftersom jag ska plugga upp ett par ämnen nu så kommer jag efter våren 2010 ha svårare att komma in på linjen än de som går ut skolan med slutbetyg redan från början.

Jag är iallafall motiverad. Jag ska bli världens bästa fröken.

Efter jobbet idag ska jag åka och träna lite sen ska jag hem till Joel. Världens bästa Joel.

Jag saknar dig maciel, och undrar hur du mår?

Näsapan måste ju på alla plan vara världens fulaste djur.
Att denna har stånd gör inte saken så mycket bättre. En kåt näsapa.

Är det bara jag som får rutten andedräkt dygnet runt innan mens?

Det suger att hela världen backar undan så fort jag öppnar munnen trots tandborstning och tuggummi. Fuck you, hormones

Jag längtar. Min mage längtar, längtar så mycket att den där klumpen kommer fram du vet. Den som trycker från magen och nästan blir till en klump i halsen.
Men jag vet inte vad jag längtar efter - alls.

Jag kanske bara får mens snart.

Benjamin Button var en mycket bra film. Se den!
Ikväll ska jag äntligen få träffa mitt hjärta igen. Jag har saknat dig Maciel. Vi ska äta mat, typ kött, bea och pommes. Mycket mumsigt!
Annars har jag inte så mycket att berätta. Livet flyter på. Praktiken går bra. Jag längtar till lördag.

För att summera helgen..
Lördagen var fabolous!
Det började med förfest hemma hos Linda, där jag och tjejerna hade mitt första homeparty någonsin. Det var mysigt och otroligt roligt. En flaska vin och två öl senare bestämde vi oss för att dra på rex. Mitt knä var vid det här laget nästan bedövat, men fortfarande ömt.
Och som jag dansade den kvällen. Eftersom det är tyngre att gå nerför trappor (jag håller i räcket och går höger ner, vänster ner på samma steg. Höger ner, vänster bredvid, höger ner...som en mormor går, du vet-vilket inte är så sexy på krogen) än uppåt så höll jag mig på övervåningen. Det funkade och jag hade inte alls så ont när jag kom hem. Lördagen var med andra ord riktigt, riktigt lyckad. Söndagen var lugn, och jag hade inte alls så ont i knät som jag trodde att jag skulle ha. Avslutades med chips och kramar med min joel.
Men idag... idag kan ajg inte gå! Jag glider runt på jobbet som en efterbliven. Knät liksom rullar runt i benet-och är dubbelt så stort som det andra. Det pirrar och kittlar. Ömmar. Värker. Det gör så jävla ont att stå upp.
Så jag ringde sjukhuset. Först växeln. De kopplade mig till Reumaten.
"Hej, jag heter Johanna. Jag ahr fått en remiss till er, men ingen tid än, och nu är det så.."
"Du ska inte prata med oss."
"Vem ska jag prata med då, de kopplade mig hit"
"Nä det gjorde de nog inte. Jag kopplar dig, du ska inte prata med mig"
"Oke..." (klick)

"Ja?"
"Ja, hej. Jag heter Johanna. Jag har fått en remiss till Reumaten, men inte fått någon bokad tid än och nu har mitt knä svullnat upp så mycket att jag inte kan gå längre. Jag skulle behöva tappa det så snart som möjligt, en akuttid eller så"
"Remiss? Jag ser ingen remiss"
"Nej, jag har inte fått någon bokad tid än, men remissen är skickad från vårdcentralen"
"Vi gör inte sånt. Vi har inga akuttidder. Du får åka tillbaka till vårdcentralen"
"Men de skickade mig ju till er, eftersom jag har haft reumatism tidigare och måste få en ordentlig undersökning, och dessutom tömma knät på vätska?"
"Nej, vi gör itne sånt. Ring vårdcentralen." (klick)

fyra minuter senare:

"Hej det är --- från reumaten igen. Jag har bokat en tid till dig imorgon."

Hon hade fett fel, idioten. JAG HATAR VERKLIGEN LÄKARE!!!!!!!!!!!!!!!!!! HATAR!!!!!!!!!! de är efterblivna allihop och det tog fem läkare att inse att jag kanske fått tillbaka reumatismen. Övriga har kallat mig frisk och tagit 300:- per undersökning. Jag är så jävla frisk. En frisk jävla grönsak med såna smärtor att hon stelnar fast i sängen på nätterna. Inget fast jobb har jag heller. Tur jag har hälsan i behåll åtminstone
Puss.

Jag är rädd. Jag är så jävla dörädd. För dig som inte vet, fick jag barnreumatism i knäna vid sju års ålder. När jag var femton, eller om det var kanske sexton, blev jag otroligt nog friskförklarad.
Nu sitter jag här med mitt svullna onda knä och min förstörda arm.... och är bara så jävla rädd. Blodproverna jag tog igår, hon ringde idag... vissa värden, som ska ligga under åtta, ligger för mig på över 50. Och hon är den femte läkaren jag träffar. FYRA läkare har sagt att jag är frisk. En tjugoåring ska inte ligga och gråta av smärtor, tre månader i rad och kallas frisk. Nu har jag fått en remiss upp till reumatologen. Och min mage har aldrig gjort ondare av ångest.

Joel säger att jag pratar i sömnen. Typ konverserar på The sims-språk med mig själv. Högt o så. Jag har varit lite skeptisk och trott han överdrivit. Fram till inatt. Jag var alltså fullt medveten om att jag sa detta, och övertygad om att jag hade rätt.
Nu var det meningen att jag skulle skriva vad jag sagt, men nu när jag tänker efter.. så har jag glömt. Och jag är ingen ljugare.
Det handlade iallafall om att det var utskuret små hyllor i sänggaveln där man kunde ställa små glas och sånt. Figurskuret liksom. Förstår du? Jag minns iallafall att jag sa "och bara så du vet så pratar jag inte i sömnen" och "men kolla här, fattar du väl! titta från mitt håll! Du måste kolla i ljuset!" Jag blev arg för att han inte såg det jag såg. Sen insåg jag att jag hade visst pratat i sömnen. Då blev jag arg och skämdes. Och Joel höll på att kissa på sig.

Slutsats: Jag rullar in mig i täcket, trängs, värmer kalla fötter mot varma kroppsdelar och pratar i sömnen. Fabolous

Min mamma doktorn är rolig. Jag ringde henne igår och frågade vad jag skulle göra med mitt knä, bara lite rådgivning sådär. Hon ber att få ringa upp, och gör det också några minuter senare.
"Hej gumman. Nu har jag ringt vårdcentralen fyra gånger men det gick inte att komma fram alls så jag ringde din läkare och reumatologen"
"oj. Jaha"
"Sen mailade jag vårdcentralen. Tre gånger"
"jaså"
"jag ska vidarebefordra till dig"
"okej"
"Din läkare ska ringa mig när hon ordnat en tid"
"okej, det var snabbt"
"Ja, jag gav dem inga alternativ."

Jag läste senare mailet hon vidarebefordrat till mig.
Det innehöll blandannat dessa ord.
"Johanna sökte Teg i jan pga ledvärk, men ingen vidare utredning/ktrl av RA gjordes. Hon har nu en akut svullen knäled. Hon ska ha en akutremiss till reumatol. mott. Hör av dig snarast."

Behöver jag nämna att min mamma är en ganska bestämd kvinna?

Nu sitter jag på praktiken. Ringer då och då med min mildaste mammaröst. "Hej, jag heter Johanna Kallin och ringer från kommuninfo i sveeeerjeeee"
"hej."
"Vi sitter och uppdaterar vår daaatabaaaaas just nu och jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig litegrann?"
"Jaha, ja det beror på." säger hon och suckar. Som om jag störde henne mitt i hennes kärringfika.
"FUCK OFF TANTJÄVEL!" tänker jag. Inte säger. Jag säger. "Tack snälla".

Förutom det hade jag min värsta natt i natt.
Jag vaknade av att jag låg på sidan. Smärtan skjöt ut genom båda armarna. Jag försökte vända mig på rygg, men varenda muskelansträngning fick tårarna att rinna. Till slut lyckades jag. Jag låg inte alls skönt, men att försöka lägga till mig mer bekvämt var ju bara att glömma. Knät har även svullnat upp, så det låg och dunkade. Vätska har samlats mellan knäskålen o knäkulan (?) och får knät att glida runt lite som det vill. På morgonen när jag vaknade lyckades jag efter många om och men rulla ner från sängen. Sen var jag tvungen att springa in på toaletten jag kallsvettades och ville verkligen spy. Jag kunde inte. Fingrarna i halsen men inget kom. Att sitta på knä gick inte. Armarna brann. Ryggen oböjbar. Mardrömsmorgon.
Det sista jag har lust med är att vara snäll mot kommuntanter.
God morgon