Johanna Kallin

Igår såg vi Magnus Betnér på Aula nordica. Efter en timme och fyrtiofem minuter orkade jag inte skratta mer. Vilken underbar man! Nu sitter jag och packar, Maciel kommer och hämtar mig om en timme ungefär. Vi ska till Västerås! Hon kommer nämligen därifrån. Huvudsakliga anledningen att vi åker dit är för att de ska ha sin bröllopsmottagning, men jag åker ju även dit för att se var hon kommer ifrån, träffa hennes vänner och sånt. Jag är faktiskt nervös för mottagningen. Känner ingen och man ska "mingla runt". Jag kommer nog bli den där utbölingen som håller sig vid sprithyllan och blir full. Pinsamt.
Well, frukostdags!
Vi ses på måndag för en uppdatering, era jävlar

puss

Alltså. Igår rättade jag högskoleproven, och det ska jag göra även idag mellan 12-16. Kan tyckas som en kort tid - ända tills man sitter framför de där jävla datorerna. Först ska de bokstäver datorn inte kan läsa in rättas. Man går från 1-ö sen 0-9 sen a-ö, sen 0-9.... det tar aldrig slut. Aldrig.
För övrigt hade någon skrivit under sitt prov igår med
Guld-Ivar Flinthjärta. Hehe, det gick visst inget vidare på provet. Jag fann även Bruce Hård och Bruce-Lars. Vi rättar alltså över hela Sverige. Jag rättade även prov från någon som bodde på Braxengatan i Stockholm, exakt där jag bodde.
Ibland saknar jag braxengatan. Det var ju liksom Min lägenhet, min allra första. Men shit happens.
Sen tänkte jag promenera lite
Sen cykla hem till Joel o se en film eller två eller fem. Imorgon ska vi se MAGNUS BETNÉR!!! Jag längtar. Sen på fredag ska jag följa med Maciel till Västerås och hänga med hennes kompisar, säkert skräpa runt onödigt mycket. Det ska bli sjukt roligt och mysigt. För jag gillar maciel.
braj någon?
puss


Justja, jag slog ut min lillebrors framtand i förrgår. Världens lyckligaste sexåring kom fram och berättade det. "Johanna, du slog ut min tand!"sa han, med ett brett, tandlöst leende. Det var inte meningen, sa jag.
Erik, hans vän, har visst berättat för honom att om man lägger tanden under mattan istället, så blir det en tjuga. Behöver jag nämna att hans framtand ligger under vardagsrumsmattan just detta nu?
cozy.

puss

Idag var jag och pratade med en jättesnäll tant från arbetsförmedlingen, eller ja. Tant och tant. Hon var väl runt fyrtiofem och hette Linnea. Hon ska hjälpa mig vad gäller jobbsökandet. Känns helt fantastiskt jättebra! Vi ska träffas igen på tisdag.
Sen strosade jag runt, drack lite kaffe och sneglade på tre kineser som var helt överväldigade över vårt fantastiska torg - som för övrigt innehöll ungefär fyra människor och en uteliggare där runt ettsnåret. Sen köpte jag en jättefin klänning som jag ska ha på lördag, samt såna där genomskinliga strumpbyxor. Jag kommer vara värsta pinglan! Sen att jag har sveriges bredaste arsle, det hoppas jag att ingen ser. Jag köpte också ett puder, ett billigt sådant. Det kändes lyxigt att  gå runt med två små påsar innehållande mina nyinköp. Jag som inte kunnat handla grejer på jag vet inte hur länge.
Planen är alltså att dra ut på rex på lördag, jag är superduperjättetaggad!
Skaka rumpa, dricka bärs och se på människor.

På tisdag och onsdag ska jag rätta högskoleprov. Jag ska med andra ord äntligen få in några hundralappar på mitt konto! Känns oerhört jättebra.

Idag mår jag bra. Trondheim, jag håller tummarna för dig. Och mig
Puss

nja, kanske inte promenadväder. Men jag måste börja aktivera mig. Sitter på mitt feta arsle och gör ingenting hela dagarna, så igår promenerade jag, och nu ska jag göra samma sak. Hösten är vacker att se på, och jag har ju privilegiet att bo precis vid ön med sina vackra promenadstråk och stigar-så jag är dum om jag inte utnyttjar det. Jag hittade en ny stig igår som jag gick. Precis vid älven. Underbart.
Ska bara tanka in lite ny musik så är jag ready.
Klockan sju ska vi spela badminton. Jag, Joel, Louise och Andreas. Sjukt kul. Sämst att jag är i så dålig kondition så det är skrattretande.
Jag är den som blir sist vald, och som övriga spelare absolut inte vill ha med. Den som tappar bollen och flåsande går fram för att plocka upp den. Den som förstör spelet när man fått upp det. Den som sätter sig och vilar först, och blir rödast i ansiktet. Haha. Det blir kul. Typ.

Nu vill jag till Norge.

Joshua Radin - I'd rather be with you

Ibland saknar jag Stockholm.
Tempot, pulsen, alla ljud, värmen. En ytterst liten del av människorna-men de jag saknar, saknar jag enormt.

Men inte idag, inte när jag promenerar på ön med den kalla höstsolen mot kinden, med kall, ren och klar luft i lungorna. Tystnad och fågelkvitter. Vackra höstlöv längs stigen.
Underbart.

Vi åt just middag. Kyckling med sås och ris. Det stod även en skål med solrosfrön på bordet, som pappa spred över sin middag.
tystnad
"Man känner sig lite som en domherre när man äter de här"
tystnad
gapskratt

Jahapp. Då har jag varit hos tanten på ungdomshälsan. Hon som inte är psykolog, men som jag skulle prata med ändå. Jävligt givande. Jag behöver inte medhåll och synd om mig, jag behöver konkreta lösningar. En sak fick hon mig att inse. Mina relationssvårigheter. I övrigt var hennes lösning "en promenad om dagen, kanske? helst ute i naturen, inte i stan, kanske?"
"jaha", sa jag,"men hur ska det hjälpa mig?" la jag till. Hon sa "frisk luft är ju bra"
"jo, jag vet", sa jag. Sen gick jag hem.
Jag vet att jag har problem. Kärleksproblem.
Som alla grundas på äckliga erfarenheter.
Förhållande numero ett avslutades efter tre år då en vän avslöjade att S bedragit mig i över ett år med vänner, bekanta och sprutnarkomaner. Oskyddat. Att han använde droger och missbrukade alkohol i sjuka mängder varje dag vi inte sågs utan min vetskap. Alla andra visste. Den chocken, ångesten och paniken önskar jag inte min värsta fiende. Visst fanns misstankarna där men jag frågade honom många gånger, och han svor att han talade sanning. Jag trodde på honom, såklart.
Började så småningom dejta runt lite. Ungefär samma visa där. Lögner på lögner. Sen flyttade jag till Stockholm.

Jag skärmar av mig. Har vant mig vid smärtan så till den grad att jag nästan Vill bli sårad. Hur sjukt är inte det? Jag blir misstänksam, svartsjuk, hittar på problem som inte finns. Allt för att inte bli chockad när det väl händer. Allt för att kunna säga "jag visste det". För jag "Vet" att det kommer hända.
Äntligen vet jag om mina problem. Äntligen kan jag börja bearbeta dem. Inte förstöra för mig själv.
Äntligen vet jag vad jag gjort fel. Fan vad jag sabbat för mig själv på vägen hit. Jag har behandlat människor jag verkligen brytt mig om fruktansvärt illa. Förlåt. Snart är jag back on track. Många erfarenheter visare.
Alla vill mig ju faktiskt inte illa. Och viktigast, om så är fallet, så är det inte mitt fel.

Ibland är det skönt att skriva av sig. Särskilt när det känns deppigt. När ingenting verkar fungera som det ska.
Imorgon ska jag träffa tanten och prata. Äntligen får jag hjälp. Eller? Hon är inte ens psykolog. Jag vill inte ha medhåll och höra att "nej det är ju inte bra". Jag vill ha konkreta svar och lösningar. Riktig hjälp. Vi får se om det leder någonstans.

Aborten. Det lilla där inne tog med sig halva mitt hjärta ner i papperskorgen. Det känns fortfarande fruktansvärt. Jag tänker ofta på hur mitt liv sett ut idag om jag tagit ett annat beslut. Totalt annorlunda, på alla sätt. Jag ångrar inte mitt beslut när det kommer till det praktiska. Men mitt hjärta ångrar det. Varje dag. Varje minut. Varje sekund.

Var är mitt underbara, lyckliga liv?
Jag har inte sett skymten av det på länge. För länge.
Jag älskar de jag har omkring mig.
Men jag känner ingen lycka i mig själv. Jag är en trasig människa, en olycklig människa. När jag är ensam får jag ångest. Hyperventilerar. Jag lever på andra. Livet funkar inte så.
Att vara arbetslös tär på en. Så till den grad att allt känns meningslöst. Jävla Sverige med sin jävla skitarbetsmarknad. Fy fan.
Tur att du gör mig glad iallafall.

Dags för youghurt.

Idag när jag vaknade och såg att höstsolen sken och mitt hår var nytvättat så kände jag att "Fan vad skönt att gå ut"
Så jag drog på mig mjukisbyxorna, en tjocktröja och ett par stövlar. Noll gram underkläder. So fresh and clean. Det är bra att vädra ibland, har jag hört. Hursomhelst, jag började räfsa löv. En katt har ätit pippifågel utanför vår dörr. Det är verkligen helt sjukt att det var noll gram fågel kvar, bara en massa dun. Självklart, hur äckligt och obehagligt jag än tycker det är, så kan jag inte låta bli att titta extra noga för att se om det inte ligger nåt ben eller en näbb kvar eller så. Det gjorde det inte. Så dunen räfsades in i resten av lövhögen.
När jag fått upp tempot och värmen så ringde Maciel. Hon är ganska rolig, för när jag ringer och vill se så hinner hon aldrig, men när hon ringer säger hon såhär-utan några som helst undantag:
"Hej, jag är hos dig om tio minuter. Då ska du vara klar"
"men jag räfsar löv och är nyvaken och smutsig"
"Skynda dig då, är där om tio minuter. Vi ska åka och göra ärenden. Jag har bråttom."
Och eftersom jag är största toffeln i universum när det kommer till den där kvinnan, så gör jag ju som hon säger efter några lama försök att säga emot.
Hursomhelst, vi var på Clas Ohlson, Rusta och ÖB. Jag köpte body scrub och body butter, bara för att. Hon köpte en skurhink.
Käkade lunch på nattöppet, för övrigt sjukt god buffé för bara 49:-.

Sen började vi prata om kvinnan med burka vi såg på ÖB. Hur fan gör de när de visar passet? eller leget? har de nån liten lucka de kan öppna eller är det bara en bild på en burka? Diskussionen slutade med detta:
"Två arabkvinnor gick över vägen. Då blev den ena överkörd. Då gick den andre och plockade upp burken, sen gick hon hem"

En burka, flera burkar.

Sitter och jobbar med det personliga brevet inne på sverige-norge.se. Det går inte bra alls. Inte på något sätt.
Vi får se var det leder... det måste gå!

Tre års tjat har äntligen burit frukt! Jag ska få träffa en tant att prata med på onsdag. Äntligen.
Trots att det krävde en del urspårningar tydligen... tjat och gnat och gnäll.
Svenska myndigheter är totalt inkompetenta.
mina mörka hemligheter är tillräckligt mörka för att ingen vet om dem utom jag själv. Så ska det fortsätta. De ska inte ens tanten få veta, hoppas jag. Fast det kanske är just det jag behöver ventilera om för att må bra?

Har ätit två bullar. Tänkte att det skulle motivera mig att skriva klart personliga brevet. Haha in my ass att det gjorde. Men de var goda. Tjuvlyssnat.se är verkligen underbart. Samt aftonbladet.se, expressen.se samt diverse bloggar jag plötsligt blev jätteintresserad av, allt för att undvika det som måste göras. Varför blir det jämt så? Typiskt mig.

Tusen kilo svammel. Men så är det.
Idag är jag inte snygg. Men imorgon ska jag hem till Nathalie, då ska jag vara snygg! Snygg, full och odräglig. Fan vad skönt. Precis vad mitt olyckliga liv behöver

puss

varför kommer aldrig mensen när man nästintill välkomnar den?

Jag och Maciel satt i bilen på väg till Vännäsby.
"Alltså! min mens har börjat komma i attacker liksom. Först dröjer den flera dagar sen kommer allt på en gång"
"haha, jobbigt"
"Jag, tänk dig värsta sprutmensen upp i taket"
"Du är så jävla äcklig"
en halvtimme senare
"idag kissade jag i duschen"
"Äckel"
"Alltså du har aldrig tyckt att jag är äcklig! och nu har du sagt det två gånger!"
"Det är för att du är så jävla äcklig"

Hon på banken tyckte jag skulle vänta o se... "men man vet ju aldrig", la hon till. Under tiden jag cyklade hemifrån till banken (tio min) rasade mina fonder tvåtusen kronor till. 2000! Jag stod och gapade vid bankdisken. Hon sa att det vänder till slut, men vad vet jag, då kanske all min trygghet och alla de pengar jag har sparade är borta. Fast å andra sidan, säljer jag nu gör jag en dunderförlust. Det där med pengar suger.

Imorgon har jag och Maciel planerat en play-date in i minsta detalj. Fan vad jag saknar henne, vi ses nästan aldrig. Det beror mest på att hon bor i vännäsby. Jag har inget körkort. ÄN! Promenader och långa pratstunder. Jag längtar!
Wille längtar tills "domaren säger att jag kan schöra", jag har lovat honom en heldag på Leos Lekland då nämligen. Han frågar varje dag om jag kan "schöra så jag får schörkort snart", samtidigt som hoppet lyser i ögonen. Gud, vad jag älskar den där ungen!

Jag pratade med alvik-sofia idag också. Evigheter sen sist. Jag saknar henne och Erica

Jag hade 1680 virus på min dator fram till igår. 1-6-8-0. Ettusensexhundraåtti. Kanske mer, men inte mindre. Helt jävla insane. Det var visst en del maskar också, utöver virusen. Fast det vet jag inte vad det är.
Under rensningen dök en del fina virusikoner upp på skrivbordet. Bland annat Gay Fetish Sex. Hehe.  Det sjuka är att inte en enda av mina filer eller bilder gick sönder trots virusen. Jag är så jävla glad för det.
Du är bäst, tack för hjälpen!

På kvällen ringde min mamma. Jag berättade för henne om alla virus och maskar. Sen sa jag att jag var förkyld. Hon avslutade med
"Jag hoppas du inte har lika många virus"
"Näe", sa jag.
"..Inte mask heller, för den delen", sa hon
Det tyckte jag var lite roligt

Mina fonder rasar med tusentals kronor per dag. Jag ska till Nordea nu och fråga vad jag bör göra åt saken. Sen ska jag till körskolan och plugga lite teori.

Idag ska jag alltså få en helkväll med bror. Jag ska hämta honom på skolan om drygt två timmar, sen tänkte jag att vi går o leker lite i lekparken, sen firar vi med våfflor. Det är nämligen hans favoriträtt. Min också för övrigt. Jag älskar min bror. Och han älskar mig. Vi älskar att vara ensamma hemma. Då brukar vi sätta på radion, sjunga och laga mat tillsammans. Eller busa. Eller bara kramas och läsa en bok. "Johanna jag älskar dig!" brukar han säga då, och då svarar jag "och jag älskar dig, så jag nästan dör"

Min kamera har för övrigt varit på lagning i över en månad nu. Jag blir så jävla less. Det enda de ska göra är att byta ut objektivet, som redan är löstagbart. Inget krångel alls egentligen. Jävla fittor.

Jag hoppas verkligen Norge blir av. Så jävla skönt och släppa den här skiten och bara dra iväg och jobba ihjäl sig. Nästan. Tillräckligt ihjäl sig för att vi sen ska kunna åka USA runt. Hoppas hoppas hoppas! Det kommer säkerligen vara en pina att vara där. Men i efterhand.. jag hoppas och längtar! Det gör vi nog allihop. Men mest jag. Jag lovar.

Revbenen har läkt, förövrigt. Åtminstone tillräckligt för att jag ska börja träna igen på måndag. Tills dess, och innan Wille ska hämtas, promenaddags.
Nu ska överflödsjävlakilona bort.
Mitt mål är -7 kg. Men blir jag nöjd på vägen så stoppar jag. Huvudsaken är att jag får strama till fläsket lite och må bättre i mig själv.
Förresten, så har jag världens bästa människor runt omkring mig. Jag har sån jävla tur ibland.
Maciel, du toppar fortfarande alla listor, jag lovar!
Puss och sånt