socker och sånt
Onsdag.
Det går alltid lite lättare att jobba när det regnar ute. Eller hur?
Lunch hos Joel. Jag fick spagetti och asgod köttfärsås. Min favvo :)
Tack!
Om en timme och två minuter slutar jag. Då ska jag ner på stan och köpa en kalender och lite hårspray.
Sen blir det fika med Joel och Tomas. Vilken grej!
Efter det... hem och kopiera upp fler beställningssedlar till min homepartyväska - för jag jobbar på lördagkväll.
Lite typiskt ändå att jag har en hel ledig månad utan partyn - och sen får jag en bokning just denna helg, då jag är bjuden på fest för första gången på väldigt länge vilket betyder no-party och att jag måste vara körklar halv sex. Typiskt
Men hursomhelst.. de som vill ha skjuts någonstans på lördag mellan 17.30 och 22 är välkomna att ringa, haha.
Justja, jag glömde. Jag har börjar med en monsterdos mot min reumatism nu. Två olika sorters cellgifter samt kortison likamed tolv tabletter om dagen.
Kortisonet gör mig så jävla sugen på sött och salt så det finns inte.
Inatt klockan tre övervägde jag på allvar att cykla till statoil och köpa godis. Det är ett par km dit.
Slutsats=Pms och kortison tillsammans är Big nono.
Tur att jag ska fika om en timme. Socker here i come!
Det går alltid lite lättare att jobba när det regnar ute. Eller hur?
Lunch hos Joel. Jag fick spagetti och asgod köttfärsås. Min favvo :)
Tack!
Om en timme och två minuter slutar jag. Då ska jag ner på stan och köpa en kalender och lite hårspray.
Sen blir det fika med Joel och Tomas. Vilken grej!
Efter det... hem och kopiera upp fler beställningssedlar till min homepartyväska - för jag jobbar på lördagkväll.
Lite typiskt ändå att jag har en hel ledig månad utan partyn - och sen får jag en bokning just denna helg, då jag är bjuden på fest för första gången på väldigt länge vilket betyder no-party och att jag måste vara körklar halv sex. Typiskt
Men hursomhelst.. de som vill ha skjuts någonstans på lördag mellan 17.30 och 22 är välkomna att ringa, haha.
Justja, jag glömde. Jag har börjar med en monsterdos mot min reumatism nu. Två olika sorters cellgifter samt kortison likamed tolv tabletter om dagen.
Kortisonet gör mig så jävla sugen på sött och salt så det finns inte.
Inatt klockan tre övervägde jag på allvar att cykla till statoil och köpa godis. Det är ett par km dit.
Slutsats=Pms och kortison tillsammans är Big nono.
Tur att jag ska fika om en timme. Socker here i come!
WILLE 7 ÅR
Jag glömde ju säga att världens bästa Wille fyller sju år idag!
GRATTIS!
GRATTIS!
knarkardagen
Jahapp. Idag börjar då min monstermedicinering. Jag äter 12 tabletter per dag, varken mer eller mindre. I min härliga dosett (Jag vet. Jag har fått en dosett.) kan man hitta kortison (Yes, jag ser fram emot att svälla upp bra många kilon lagom till sommaren. Heja stimulerade hungerskänslor), Någon typ av cellgift (Heja håravfall och diarré), Ännu en typ av cellgift om än lite svagare (som jag ätit i tre månader utan resultat=värt) och någon typ av medicin som ska ta bort visst illamående från mina cellgifter. Heja peppen!
Jag är alltså tjugo år. Äger en dosett innehållande mer mediciner än min hjärtsjuke morfars. Och har reumatism.
Försvinner inte alla smärtor nu vet jag inte var jag tar vägen.
Jag känner mig ledsen och nedstämd.
Det här suger verkligen.
Jag är alltså tjugo år. Äger en dosett innehållande mer mediciner än min hjärtsjuke morfars. Och har reumatism.
Försvinner inte alla smärtor nu vet jag inte var jag tar vägen.
Jag känner mig ledsen och nedstämd.
Det här suger verkligen.
världens sämsta inlägg
Vilken kort jobbvecka detta blir! Imorgon efter lunch tar jag långhelg :)
Ikväll ska jag och Willeboy göra kalasinbjudningar. Helst vill han ha en bild på sig själv när han gör volter på studsmattan. Eller så vill han vara Darth Vader. Eller att vi ska göra så det ser ut som att han voltar i rymden. Och har lasersvärd. Han vill att hans vänner ska se honom som coolaste killen i klassen.
Det blir nog bra det där.
På torsdag kommer min fina mormor och morfar förbi på fika. Så imorgon blir det bakdag!
Justja.... jag ligger så jävla efter med matten också. Dags att göra slutrycket kanske. Suck
Jag kan inte och orkar inte!
Sen då?
Mitt liv är så jävla ointressant just nu. Jag har faktiskt ingenting alls att skriva om.
Förutom att jag längtar tills jag får träffa Maciels son. Han ska bara få jäsa klart först.
Ikväll ska jag och Willeboy göra kalasinbjudningar. Helst vill han ha en bild på sig själv när han gör volter på studsmattan. Eller så vill han vara Darth Vader. Eller att vi ska göra så det ser ut som att han voltar i rymden. Och har lasersvärd. Han vill att hans vänner ska se honom som coolaste killen i klassen.
Det blir nog bra det där.
På torsdag kommer min fina mormor och morfar förbi på fika. Så imorgon blir det bakdag!
Justja.... jag ligger så jävla efter med matten också. Dags att göra slutrycket kanske. Suck
Jag kan inte och orkar inte!
Sen då?
Mitt liv är så jävla ointressant just nu. Jag har faktiskt ingenting alls att skriva om.
Förutom att jag längtar tills jag får träffa Maciels son. Han ska bara få jäsa klart först.
Fjällstugekänsla
Påsk i hemavan. Enmiljon mysigt.
Nu är det dags för mig att gå ner på stan och köpa sjuårspresenter!! Mannen i mitt liv fyller sju år den 25 maj. Vilken grej!
stockholm
Jag var i Stockholm i helgen. Det var underbart. Det första som slog mig var att träden var gröna, gräset grönt och blommorna utslagna. Jag som tidigare faktiskt inte reagerat över att gräset här hemma är brunt och träden utan knoppar fick ett jävla slag i ansiktet.
Jag kände också att jag älskar stockholm. Jag fick en glad känsla i hela kroppen.
Jag saknar vinden från tunnelbanan när den svischar in på perrongen. Att titta på människorna i vagnarna och höra plinget och rösten som säger "Nästa, Odenplan". Jag saknar också myllret av människor på gatorna. Att sätta sig på en bänk och äta glass medan enmiljon människor trycker sig förbi. Alla karaktärer. Kostymnissarna med sin extrema, dialekt. Hur de pratar LITE högre när de pratar om något viktigt. För att markera liksom (nja, jag saknar dem inte. Men jag saknar att hata dem). Mammorna med vagnarna som går i bredd och bildar kö. De LITE för höga suckarna från de viktiga nissarna när de lyckas tränga sig förbi. De gamla paren, som går hand i hand och inte bryr sig om att de går långsammare än alla andra. Som slowmotion i en supersnabb film. Människorna med grönt hår och konstiga kläder. De som sticker ut mer än alla andra, men som ändå inte sticker ut i Stockholm. De sticker ut ja, men de får inte samma blickar de skulle ha fått någon annanstans. Mest saknar jag den där anonyma känslan. Att bara strosa omkring ensam. I egna tankar. Att inte synas mer än någon annan. Bli en prick i massan, typ. Mest av allt saknar jag värmen och den otroligt vackra stad som Stockholm faktiskt är.
Kanske vill jag inte bo där igen, det kan bli för mycket. Men det skulle vara skönt att bo mer söderöver, där avstånden till stora staden inte är lika långa.
Dessutom ska ju min Maciel bo där.
Det vill jag ju inte missa, såklart.
Jag hoppas fortfarande på Uppsala.
Hoppashoppas.
Jag kände också att jag älskar stockholm. Jag fick en glad känsla i hela kroppen.
Jag saknar vinden från tunnelbanan när den svischar in på perrongen. Att titta på människorna i vagnarna och höra plinget och rösten som säger "Nästa, Odenplan". Jag saknar också myllret av människor på gatorna. Att sätta sig på en bänk och äta glass medan enmiljon människor trycker sig förbi. Alla karaktärer. Kostymnissarna med sin extrema, dialekt. Hur de pratar LITE högre när de pratar om något viktigt. För att markera liksom (nja, jag saknar dem inte. Men jag saknar att hata dem). Mammorna med vagnarna som går i bredd och bildar kö. De LITE för höga suckarna från de viktiga nissarna när de lyckas tränga sig förbi. De gamla paren, som går hand i hand och inte bryr sig om att de går långsammare än alla andra. Som slowmotion i en supersnabb film. Människorna med grönt hår och konstiga kläder. De som sticker ut mer än alla andra, men som ändå inte sticker ut i Stockholm. De sticker ut ja, men de får inte samma blickar de skulle ha fått någon annanstans. Mest saknar jag den där anonyma känslan. Att bara strosa omkring ensam. I egna tankar. Att inte synas mer än någon annan. Bli en prick i massan, typ. Mest av allt saknar jag värmen och den otroligt vackra stad som Stockholm faktiskt är.
Kanske vill jag inte bo där igen, det kan bli för mycket. Men det skulle vara skönt att bo mer söderöver, där avstånden till stora staden inte är lika långa.
Dessutom ska ju min Maciel bo där.
Det vill jag ju inte missa, såklart.
Jag hoppas fortfarande på Uppsala.
Hoppashoppas.