Johanna Kallin

För att summera helgen..
Lördagen var fabolous!
Det började med förfest hemma hos Linda, där jag och tjejerna hade mitt första homeparty någonsin. Det var mysigt och otroligt roligt. En flaska vin och två öl senare bestämde vi oss för att dra på rex. Mitt knä var vid det här laget nästan bedövat, men fortfarande ömt.
Och som jag dansade den kvällen. Eftersom det är tyngre att gå nerför trappor (jag håller i räcket och går höger ner, vänster ner på samma steg. Höger ner, vänster bredvid, höger ner...som en mormor går, du vet-vilket inte är så sexy på krogen) än uppåt så höll jag mig på övervåningen. Det funkade och jag hade inte alls så ont när jag kom hem. Lördagen var med andra ord riktigt, riktigt lyckad. Söndagen var lugn, och jag hade inte alls så ont i knät som jag trodde att jag skulle ha. Avslutades med chips och kramar med min joel.
Men idag... idag kan ajg inte gå! Jag glider runt på jobbet som en efterbliven. Knät liksom rullar runt i benet-och är dubbelt så stort som det andra. Det pirrar och kittlar. Ömmar. Värker. Det gör så jävla ont att stå upp.
Så jag ringde sjukhuset. Först växeln. De kopplade mig till Reumaten.
"Hej, jag heter Johanna. Jag ahr fått en remiss till er, men ingen tid än, och nu är det så.."
"Du ska inte prata med oss."
"Vem ska jag prata med då, de kopplade mig hit"
"Nä det gjorde de nog inte. Jag kopplar dig, du ska inte prata med mig"
"Oke..." (klick)

"Ja?"
"Ja, hej. Jag heter Johanna. Jag har fått en remiss till Reumaten, men inte fått någon bokad tid än och nu har mitt knä svullnat upp så mycket att jag inte kan gå längre. Jag skulle behöva tappa det så snart som möjligt, en akuttid eller så"
"Remiss? Jag ser ingen remiss"
"Nej, jag har inte fått någon bokad tid än, men remissen är skickad från vårdcentralen"
"Vi gör inte sånt. Vi har inga akuttidder. Du får åka tillbaka till vårdcentralen"
"Men de skickade mig ju till er, eftersom jag har haft reumatism tidigare och måste få en ordentlig undersökning, och dessutom tömma knät på vätska?"
"Nej, vi gör itne sånt. Ring vårdcentralen." (klick)

fyra minuter senare:

"Hej det är --- från reumaten igen. Jag har bokat en tid till dig imorgon."

Hon hade fett fel, idioten. JAG HATAR VERKLIGEN LÄKARE!!!!!!!!!!!!!!!!!! HATAR!!!!!!!!!! de är efterblivna allihop och det tog fem läkare att inse att jag kanske fått tillbaka reumatismen. Övriga har kallat mig frisk och tagit 300:- per undersökning. Jag är så jävla frisk. En frisk jävla grönsak med såna smärtor att hon stelnar fast i sängen på nätterna. Inget fast jobb har jag heller. Tur jag har hälsan i behåll åtminstone
Puss.

Jag är rädd. Jag är så jävla dörädd. För dig som inte vet, fick jag barnreumatism i knäna vid sju års ålder. När jag var femton, eller om det var kanske sexton, blev jag otroligt nog friskförklarad.
Nu sitter jag här med mitt svullna onda knä och min förstörda arm.... och är bara så jävla rädd. Blodproverna jag tog igår, hon ringde idag... vissa värden, som ska ligga under åtta, ligger för mig på över 50. Och hon är den femte läkaren jag träffar. FYRA läkare har sagt att jag är frisk. En tjugoåring ska inte ligga och gråta av smärtor, tre månader i rad och kallas frisk. Nu har jag fått en remiss upp till reumatologen. Och min mage har aldrig gjort ondare av ångest.

Joel säger att jag pratar i sömnen. Typ konverserar på The sims-språk med mig själv. Högt o så. Jag har varit lite skeptisk och trott han överdrivit. Fram till inatt. Jag var alltså fullt medveten om att jag sa detta, och övertygad om att jag hade rätt.
Nu var det meningen att jag skulle skriva vad jag sagt, men nu när jag tänker efter.. så har jag glömt. Och jag är ingen ljugare.
Det handlade iallafall om att det var utskuret små hyllor i sänggaveln där man kunde ställa små glas och sånt. Figurskuret liksom. Förstår du? Jag minns iallafall att jag sa "och bara så du vet så pratar jag inte i sömnen" och "men kolla här, fattar du väl! titta från mitt håll! Du måste kolla i ljuset!" Jag blev arg för att han inte såg det jag såg. Sen insåg jag att jag hade visst pratat i sömnen. Då blev jag arg och skämdes. Och Joel höll på att kissa på sig.

Slutsats: Jag rullar in mig i täcket, trängs, värmer kalla fötter mot varma kroppsdelar och pratar i sömnen. Fabolous

Min mamma doktorn är rolig. Jag ringde henne igår och frågade vad jag skulle göra med mitt knä, bara lite rådgivning sådär. Hon ber att få ringa upp, och gör det också några minuter senare.
"Hej gumman. Nu har jag ringt vårdcentralen fyra gånger men det gick inte att komma fram alls så jag ringde din läkare och reumatologen"
"oj. Jaha"
"Sen mailade jag vårdcentralen. Tre gånger"
"jaså"
"jag ska vidarebefordra till dig"
"okej"
"Din läkare ska ringa mig när hon ordnat en tid"
"okej, det var snabbt"
"Ja, jag gav dem inga alternativ."

Jag läste senare mailet hon vidarebefordrat till mig.
Det innehöll blandannat dessa ord.
"Johanna sökte Teg i jan pga ledvärk, men ingen vidare utredning/ktrl av RA gjordes. Hon har nu en akut svullen knäled. Hon ska ha en akutremiss till reumatol. mott. Hör av dig snarast."

Behöver jag nämna att min mamma är en ganska bestämd kvinna?

Nu sitter jag på praktiken. Ringer då och då med min mildaste mammaröst. "Hej, jag heter Johanna Kallin och ringer från kommuninfo i sveeeerjeeee"
"hej."
"Vi sitter och uppdaterar vår daaatabaaaaas just nu och jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig litegrann?"
"Jaha, ja det beror på." säger hon och suckar. Som om jag störde henne mitt i hennes kärringfika.
"FUCK OFF TANTJÄVEL!" tänker jag. Inte säger. Jag säger. "Tack snälla".

Förutom det hade jag min värsta natt i natt.
Jag vaknade av att jag låg på sidan. Smärtan skjöt ut genom båda armarna. Jag försökte vända mig på rygg, men varenda muskelansträngning fick tårarna att rinna. Till slut lyckades jag. Jag låg inte alls skönt, men att försöka lägga till mig mer bekvämt var ju bara att glömma. Knät har även svullnat upp, så det låg och dunkade. Vätska har samlats mellan knäskålen o knäkulan (?) och får knät att glida runt lite som det vill. På morgonen när jag vaknade lyckades jag efter många om och men rulla ner från sängen. Sen var jag tvungen att springa in på toaletten jag kallsvettades och ville verkligen spy. Jag kunde inte. Fingrarna i halsen men inget kom. Att sitta på knä gick inte. Armarna brann. Ryggen oböjbar. Mardrömsmorgon.
Det sista jag har lust med är att vara snäll mot kommuntanter.
God morgon

På de allra flesta sätt är jag så väldigt, väldigt lyckligt lottad. Det börjar gå bra nu. Jag är lycklig igen
Mycket tack vare Dig, min Joel

Gårdagen.. Den var lyckad!
Vi var hos Linda och hennes dude sen drog vi på rex. Jag blir glad bara av att tänka på det. Mycket lyckat!

Imorgon börjar praktiken. Jag längtar läskigt mycket. När praktiken övergår till fast anställning, då, då ska jag äntligen få mitt eget hem igen.
Nu ska jag ta en promenad ner till stan och hälsa på min man tror jag. Jag ska även köpa batterier till de 8 sexleksaker jag inte hade tillräckligt många batterier kvar till. Sen mina vänner, blir det fest med världens bästa tema. Typ.
Puss, hej.

Det var inte igår jag skrev här.
Jag har astråkigt.
Ikväll har jag haft infomöte med himmelriket i drygt två timmar - snart är jag redo för partaj!
Det ska nog bli kul. Hoppas jag!
Praktiken börjar på måndag. Jag längtar faktiskt.
Grattis mig.
Bläbläbläbläbläblä.
gonatt